IN MY TREE

Mandag: Resan gar bra, bortsett fran att vi hade 50 minuter i bytestid pa arlanda. Men som sedan blev 20 minuter efter alla forseningar. Och da skulle vi alltsa ta oss fran ena andan av arlanda till den arnda pa tjugo minuter. Det nar vi har fem minuter kvar kommer vi fram till gaten men dar ar det ingenting. Vi far grov panik och springer omkring i termninalen. Nar det ar 2 minuter kvar till avgang sa hittar vi gaten, som de hade bytt till. Har aldrig kant mig sa liten som jag gjorde nar vi flog over London. Fortfarande kanner jag mig sa liten. Vi lyckades i alla fall ta oss till ratt station med tunnelbanan, och tankte att nu ar det ju inte sa langt kvar till hotellet. 10 minuters gangvag star det att det ar pa hemsidan. Med en stor fet resvaska och ga tog det nastan en timme. Vi provade for ovrigt att ga strackan igar, utan vaskor eller dyl. Det tog 25 minuter. Javla lognhalsar. Hur som helst, det blev inte battre precis. Nar vi kom in i hotellet, som for ovrigt ligger i ett omrade som paminner om Kronoparken, sa far vi vara nycklar av indierna som sitter i receptionen och sa gar vi genom en smal acklig trappgang med flackade rosa heltackningsmattor.. och det ar en stank i denna korridor som jag inte kan satta fingret pa vad det ar for nagot. Men det ar vidrigt och det hanger sma plastkorgar pa vaggarna med nagon sand i som ser ut som hockeypulver blandat med curry typ. Rummena ar sma och och det luktar rok, aven har ar det heltackningsmattor fulla av ludd och flackar. Usch. Jag tackar dock gud for att jag har med mig tva sma hogtalare, annars hade det varit outhardligt.


Tisdag: Strumpan och jag borjar med en loparrunda i en park som ligger i narheten (5 minuter enligt receptionen.. men det ar 12-13 minuter bort. Jag borjar funderar pa om de joggar eller cyklar nar de pratar distanser och minuter). Parken ar det enda gronomradet i narheten, vilket kanns lite ovant. Man ar ju van vid att det ar trad och grasplatter lite har och var. Men ar man smastadsbo sa ar man. Trafiken ar ocksa valdigt annorlunda, visst sa vet man ju att det ar vanstertrafik, (och jag tackar gud for att det star "Look Left"/"Look Right" nar man ska ga over vagen. Haha.) men det gar ju i ett sant javla tempo. De kor som galningar har. Var nara pa att bil overkord det forsta jag gjorde nar jag skulle kliva av gatan, bilen tvarnitade och de andra sag livradda ut. Naja, vi begav oss i alla fall sedan in till city for att kika lite dar. Blev forvanad over hur litet Big Ben ar, men hur maktigt House of Parliament ar. Bussen droppade oss vid Piccadily Circus och vi borjade ga runt lite dar. Kikade i affarer hela dagen och nagra plagg blev det samt aven 3 cdskivor. Det ar sa ackligt billigt att skivor har sa jag vet inte var jag ska ta vagen!! 3 skivor = 180 kronor. Hur ballt som helst. Sedan spenderades kvallen pa hotellet.. och jag moste saga att det gar mig redan pa nerverna. Vi ar fyra pers som sitter i ett litet javla trangt rum. Vi gor inte sa mycket heller, utan alla bara ar det. Jag tycker sadant ar skitjobbigt, jag ar en person i stort behov av "egentid" ibland och nar man standigt har 3 andra runt sig, som inte ens behover gora eller saga nagot, sa blir det jobbigt. Nog for att jag dessutom gillar att styra lite, men nar folk inte vagar saga eller gora nagot, inte vagar ha en asikt om nagonting alls, da blir jag ocksa irriterad och stord. Jag vill inte vara den som maste prata med alla hela tiden, de andra vagar ju knappt bestalla nagot fran servitorerna. Jag blir galen. Som igar till exempel; vi hade varit pa stan hela dagen, ingen annan an jag hade gett nagra forslag eller kommit med ideer om vad vi ska gora eller vart vi ska ga. "Nej jag vet inte", "Det ar upp till dig", "Nej mig spelar det ingen roll for", jamt. Hela tiden. Herregud. Jag vill ha diskussioner, jag vill ha folk med asikter, jag vill bara ha nagon som sager rakt ut vad han/hon tycker/tanker/vill. Men icke.  Jo, vi korde olspelet igar ocksa. Da kandes inte hotellrummet lika javligt langre... Men jag vill fan inte behova vara onykter for att sta ut med elandet.. men det ar lite sa det kanns. Hoppas det bara blir battre.

Onsdag: Ja, nu har det ju inte gatt manga timmar av onsdagen men nu har det kommit fram att vi inte ens har internet pa hotellet och nu sitter jag pa ett schletet internetcafe pa gatan mitt emot. Det har ar ett lysande argument for att maila bertil och klaga. Vilket jag nu har gjort. EY, nu har aven Stefan borjat blogga (stor trumvirvel). Las har.